Gnome shell

Jag testade för ett tag sedan Gnome-shell och gillade det inte. Anledningen till att jag inte gillade det då var att jag tycket att det var för mycket underliga program som installerades med. Nu har jag ändrat mig.

Efter att ha uppgraderat min dator till Ubuntu 11.10 tyckte jag att det verkade vettigt att prova på Ubuntus standardfönsterhanterare Unity. Jag kände mig till en början mycket nöjd med Unity, men tröttnade snart när jag började inse en massa glapp och buggar som dök upp ideligen, och att det var svårt att försöka elementära saker som att byta fönster med alt+tab.

Sedan testade jag på en rekommendation som jag trott varit slentrianmässig för att bemöta användare av Ubuntu: "Har du testat Gnome shell". Jag hade ju testat gnome shell, men i ett tidigare stadium när jag inte alls var förtjust i det. Nu något år senare installerade jag gnome shell, och förväntade mig att få en massa problem med installationen, men allting fungerade som det skulle. Och inte bara det. Känslan var görskön av att använda det nya gränssnittet.

Jag kommer nog att hålla mig till gnome shell ett tag framöver...

Öppna terminalen direkt från nautilus.

Jag hittade ett verktyg för att ytterligare förenkla vardagen för alla oss som använder terminalen och nautilus (standard-filhanteraren). Jag hittade denna sida. Och där stod det om nautilus-open-terminal (kan erhållas genom att skriva sudo apt-get install nautilus-open-terminal).

Ett enkelt litet program som gör att man kan öppna terminalen i den aktuella mappen. För de som vill använda sig av tangentbordet går det att trycka alt+a, e (i ubuntu på svenska).

Mycket praktiskt.

Att kompilera i gedit

Jag hade till en början en del problem med att kompilera program i gedit, som länge använt som standardprogram för att kompilera mina c++-program (i ubuntu-linux).

Den bästa lösningen  som jag kommit på för att kompilera mina program var att göra nedanstående skript som jag la till i gedits externa verktyg. Sen kopplade jag det till en snabbknapp (F5) som var det enda jag behövde trycka på för att kompilera mitt program.

Notera att för varje projekt skapade en Makefile-fil som innehöll en regel som hette run. Detta innebar programmet startades efter att det hade kompilerats felfritt. Just hur man skriver makefiler skriver jag inte just här, men det finns någon annanstans på nåtet.


 
#!/usr/bin/python

#ett verktyg som gar till den platsen dar det blir fel
#Skrivet av Mattias Larsson Sköld

import subprocess
import os
#import thread

import warnings
#For att slippa himla deprec. varning
warnings.simplefilter("ignore")


#detta funkar ej eftersom meddelanden kommer i felhanteringsgrejen
#utput = subprocess.Popen("make run").read()

(a, b, err) = os.popen3("make run")

print "Kompilerar"
print b.read()

for line1 in err:
print line1[:-1]
line2 = line1.split()
line3 = line2[0] +" "
ant_kolon = line3.count(":")
#print ant_kolon
if (ant_kolon > 1):
print "\nDetta aer feltexten"
str1 = line1.split(":")
#bygger upp ett komando att anropa
com = "gedit %s +%s" % (str1[0], str1[1])
#print com
print "fel i %s, rad nummer %s" % (str1[0], str1[1])
os.system(com)
quit()

print "Inga fel. Bra jobbat"
#Slut på skriptet



Ljudprogrammering

Jag har försökt programmera ljud hela dagen (hela den senare delen av den i alla fall). Jag förstår inte att det ska vara så stört omöjligt att få till det man vill. Det bästa jag hittade var det här lilla exemplet. Det kommer ju att ta ett år att läsa igenom. Attans!

Dvoraken har löst sig helt och hållet

Nu skriver jag åt minstonne lika snabbt med min dvoraklayout som med den gamla querty-layouten som jag hade förut. Det har alltså tagit ungefär ett halvår för mig att komma så här långt. Nu antar jag att det också kommer att gå ännu snabbare om ett tag och tills dess njuter jag av de andra effektera av layouten, att jag inte får ont i händerna när jag sitter vid datorn längre. Typiskt bra. Likaså känner jag äver av en annan känd effekt av layouten, jag mår illa av att sitta vid vanliga querty-datorer. Typiskt dåligt.

Ad hoc

Det verkar som om det har hänt något med ubuntu i version 9.10. Nu helt plötsligt går det att starta ett ad hoc nätverk mellan datorerna (det är alltså ett nätverk som endast innehåller två datorer och inga kablar eller router) En ganska glad överaskning för mig.

Tyvärr har det i samma veva hänt något när jag försöker att spela ljud på den ena datorn. Helet obegripligt.

Ytterligare förändringar i datorväg.

Den nya förändringen heter skärmen i bokhyllan. Jag kom på idén för några nätter sedan när jag hade gått och lagt mig. Efter den kvällen var det min datorskärm, och inte mina böcker som stod överst i bokhyllan. Det känns skönt att jag inte kommer att ha möjligheten att slumra till vid datorn i fortsättningen, för då kommer jag att ramla omkull. Likväl antar jag att jag inte kommer vilja spendera lika långa intervall vid datorn, mina arma ben kommer antagligen att sätta någon slags begränsning.